anettes

Elisabeth, min anmoder, hade alltså två söner utbildade till präster. Den ena, Laurentius Christophori Hornaeus, blev speciellt nitisk i sin jakt på häxor. För att få barn att bekänna slog han upp isvakar, band rep om deras midjor och tryckte ner dom under isen. Andra barn tryckte han in i bakugnar och tände på halm utanför.
Två barn som ansågs ha förmågan att se djävulens märke i pannan på folk, fick stå vid kyrkingången och peka ut kvinnor med djävulens märke. En av dom råkade peka ut hans fru, som efter den tidens sed var klädd enkelt som bondfolket när hon gick i kyrkan. Han fick sig en rejäl örfil så han stöp i backen och tog tillbaka sin anklagelse. Han hade visst sett fel.

Laurentius vill även gå ett steg längre. Han ansökte om att få avrätta barn som, ofta efter tortyr, påstått sig varit i Blåkulla. Som tur var gick inte detta igenom.

När det blev stopp på jakten och avrättandet efter några år, mycket tack vare präster från Uppsala och en läkare från Stockholm som drev igenom att allt var nonsens och fantasier, fick prästerna stå i kyrkan och bekänna detta inför sin reducerade församling. Som barnbarnet itll Laurentius tecknar ner (han skriver mycket om detta och skriver också av domböcker, också angående Måhlar Elisabeth, vilket var tur för dessa domarböcker är i dag uppbrunna), kan det inte ha varit lätt för honom de närmsta åren att bemöta sin församling. Han sökte annan tjänst men fick den inte och blev kvar i Ytterlännäs.

Pojkarna som pekat ut folk vid kyrkingången fick inte heller lätt när häxjakten upphörde. Den ena hittades i ett dike med sprucken mage och tarmarna utanför, den andra hittades hängandes i en grimma i ett träd. Män hade förlorat sina hustrur, barn sina mödrar och även barn hade dött. Ytterlännäs var säkert ett mörkt ställe att bo på en lång tid framåt.

Jag har köpt ett hus i Jälkarbyn, Hedemora!!!

hette en soldat i Hanebo, född 1748 och död 1818. Han är Daniel Westlings farfars mormors morfar, och min farfars farmors morfars mors farbror. Deras far hette Johan Mattson Frodlin. På långt håll är jag alltså släkt med Daniel Westling.

Johan Mattsson Frodlin var också soldat, men blev avskedad då han högg sig i benet och skadade sig så att han inte kunde fortsätta.  Som kuriosa kan också nämnas att min farfars far Per Erik Hulth  även hans skadade sig allvarligt i benet i en arbetsolycka. Han amputerades och bytte yrkesbana till skomakare. Han hade skomakeri i Jädraås där både min farfar och min far jobbat. Dessutom amputerades även min farfars mor många år senare, efter att hon skadat benet i en olycka i hemmet.

Elisabeth Christina von Linné (1743 - 1782), dotter till Carl von Linné. Gift 1764 med major Carl Fredrik Bergencrantz (1725 - 1792). Barn Carl Fredrik Bergencrantz (1765-1765), Sara Lisa Bergencrantz (1766-1846), gift med överstelöjtnant Per Martin (1760-1827), kommendant på Vaxholm.

Sophia von Linné (1757- 1830), dotter till Carl von Linné. Gift 1781 med akademiombudsman Samuel Christoffer Duse (1748- 1826). Barn: Johanna Elisabeth Duse (1782-1845).

föddes maj 1707 i Stensbrohult, Kronobergs län. Han fick sju barn, varav två fick barn, och därmed ska många ättlingar till honom leva idag. 5 av barnen var döttrar, den enda sonen som når vuxen ålder, Carl von Linné dör 42 år gammal och barnlös. Därmed dog den adliga grenen av familjen ut.
Barn:
Carl von Linné d.y 1741-1783, inga barn
Elisabeth Christina 1743-1782, 2 barn
Sara Magdalena 1744-1744
Lovisa 1749 -1839 inga barn
Sara Christina 1751- 1835, inga barn
Johannes 1754-1757
Sophia 1757-1830, ett barn
Fortsätter att spåra släktingar till Carl von Linné senare.

Min barndomskommun. Vet inte vilket år det är, men det ser väldigt platt och välordnat ut. Området måste vara nybyggt. (bild från herrmattsslakt.se)

Burestenen i Skokloster. Min farbror Matts har spårat vår släkt till den mytomspunna Buresläkten.

Måhlare Elisabeth, som blev anklagad, 60 år gammal och gåendes med käpp, och dömd till döden för häxeri 1674, erkände sig skyldig när hon stod inför avrättningen. Hon fick då nattvarden innan dödsdomen verkställdes. Hon blev halshuggen och därefter bränd på bål.

I hennes försvarstal pekade hon på att hon inte kunde vara så ond, hon hade ju två söner som hon uppfostrat och hjälpt till att bli präster. Svaret hon fick var att ”onda föräldrar kan få goda barn”. 28 barn vittnade mot Elisabeth, varav en sexåring. De beskrev hur hon fört dom till Blåkulla, dansat och kysst Fan själv. Flera påstod att hon sugit blod ur dom. Även flera vuxna vittnar mot henne. I domslutet står att trots att hon inte bekänner, finns så mycket bevis mot henne att man både efter Guds och värdslig lag, måste döma henne till döden genom halshuggning och bränning på bål.

Johan Erik Dynesius, född 1708, bondson som prästvigdes 1737. Han gifte sig två gånger, först med Helena Widberg, som han fick 8 barn med innan hon dog 1748 i samband med en barnafödsel. Av de 8 barnen var det bara 3 som nådde vuxen ålder, 3 dog vid födseln och 2 dog vid två respektive tre års ålder. Sonen Hans är min mors anfader.

När Helena dött gifte Johan Erik om sig med Magdalena Stenklyft. Med henne fick han nio barn. Av dom växte 5 upp, 2 har jag ingen uppgift på och 2 blev bara två respektive tre år här också. Hans son Ivar blev min fars anfader.

1708 vävs alltså min mors släkt ihop med min fars.

från en vanlig campingstuga i Särna

Anette Hulth
Mor Berith Hulth (Nordmark)
Mormor Agnes Nordmark (Larsson)
Mormors mor Sofia Ulrika Larsson (Eriksdotter)
Mormors mormor Brita Sofia Hansson (Köhler Larsdotter)
Mormors mormors mor Elsa Brita Köhler (Wennström)
Mormors mormors mormor Brita Helena Wennström (Dynesius)
Mormors mormors mormors mor Gertrud Dynesius (Björkman)
Mormors mormors mormors mormor Catharina Björkman (Thornberg)
Mormors mormors mormors mormors mor Sara Thornberg (Larsdotter Renmark)
Mormors mormors mormors mormors mormor Margareta Erasmusson Renmark (Arendtsdotter Grape)
Mormors mormors mormors mormors mormors mor Clara Grape (Johansdotter Reuter)
Mormors mormors mormors mormors mormors mormor Margareta (Greta) Johansson Reuter (Salomonsdotter Vallensis)
Mormors mormors mormors mormors mormors mormors mor Anna Vallensis (Halvarsdotter)

Tack vare att vi haft flera präster i släkten har jag kommit så långt bakåt i forskningen. Anna Valensis var gift med Salomon Birgeri Vallensis, "blef magister i Tyskland och sedan rektor vid Stora Tuna Trivialskola, hade 1571 samma befattning vid skolan i Vesterås, var 1574 utnämnd till domprost därstädessamt kallades några år efteråt till pastor vid Storkyrkan i Stockholm och till konungens hofpredikant". Han dog 1585 i Västerås efter att ha setat fängslad då han kritiserat Johan III. Han är troligen född i Dingtuna och begravd under golvet i Västerås Domkyrka.
Margareta Reuters make var Johan, borgmästare och guldsmed i Västerås, "Johan Guldsmed).
Clara fick 14 (!) barn.
Sara född Renmark var gift med pastorn Johan Johannesson Thornberg.
Catharina född Thornberg var gift med pastorn Johan Björkman.
Gertrud född Björkman var gift med skolmästaren Hans Dynesius.
Brita Helena född Dynesius var gift med Emanuel Wennström, klockare och nybyggare.

Min syster Annika och jag vandrade i Fulufjället förra året. Det blåste och var stenigt men jättehärligt. Rekommenderar Njupeskärs vattenfall också!

hette Catharina Thornberg. Hon var prästdotter och föddes högt uppe i Kautokeino. Året var 1709 coh man kan förmoda att hon blev bortgift, för 1 juli 1728 blev hon som 19åring maka till den 20 år äldre prästen Johan Antilius. Med honom får hon sju barn; Abluna, namnlös, Christernus, Johannes, Kajsa Lisa, Margareta och Johanna. 1740 dör Johan.
Catharina gifter om sig den 24 juni 1741, med den 25-årige prästen Johan Björkman. Hon är då själv
32 år. Ofta gifte sig präster med prästänkan när dom tog över en församling efter den döde prästen.

Johan dog den 9 augusti 1788 och Catharina dog 26 augusti 1778. De fick sex barn: Elsa Johanna, Cecilia, Johan, Anna Kristina, Lars och så min anmoder Getrud Björkman.

Mina "mödrar" efter Gertrud: Brita Helena Dynesius, Elsa Brita Wennström, Brita Sofia Köhler Larsdotter, Sofia Ulrika Eriksdotter, Agnes Alida Larsson, Berit Magda Sylvia Nordmark.

Om min mormors mormors mormors mormor, hennes familj och deras hårda liv i Kautokeino finns en historisk ungdomsroman skriven av Kai Söderhielm, "Karin i Kautokeino".