anettes

hette en soldat i Hanebo, född 1748 och död 1818. Han är Daniel Westlings farfars mormors morfar, och min farfars farmors morfars mors farbror. Deras far hette Johan Mattson Frodlin. På långt håll är jag alltså släkt med Daniel Westling.

Johan Mattsson Frodlin var också soldat, men blev avskedad då han högg sig i benet och skadade sig så att han inte kunde fortsätta.  Som kuriosa kan också nämnas att min farfars far Per Erik Hulth  även hans skadade sig allvarligt i benet i en arbetsolycka. Han amputerades och bytte yrkesbana till skomakare. Han hade skomakeri i Jädraås där både min farfar och min far jobbat. Dessutom amputerades även min farfars mor många år senare, efter att hon skadat benet i en olycka i hemmet.

Elisabeth Christina von Linné (1743 - 1782), dotter till Carl von Linné. Gift 1764 med major Carl Fredrik Bergencrantz (1725 - 1792). Barn Carl Fredrik Bergencrantz (1765-1765), Sara Lisa Bergencrantz (1766-1846), gift med överstelöjtnant Per Martin (1760-1827), kommendant på Vaxholm.

Sophia von Linné (1757- 1830), dotter till Carl von Linné. Gift 1781 med akademiombudsman Samuel Christoffer Duse (1748- 1826). Barn: Johanna Elisabeth Duse (1782-1845).

föddes maj 1707 i Stensbrohult, Kronobergs län. Han fick sju barn, varav två fick barn, och därmed ska många ättlingar till honom leva idag. 5 av barnen var döttrar, den enda sonen som når vuxen ålder, Carl von Linné dör 42 år gammal och barnlös. Därmed dog den adliga grenen av familjen ut.
Barn:
Carl von Linné d.y 1741-1783, inga barn
Elisabeth Christina 1743-1782, 2 barn
Sara Magdalena 1744-1744
Lovisa 1749 -1839 inga barn
Sara Christina 1751- 1835, inga barn
Johannes 1754-1757
Sophia 1757-1830, ett barn
Fortsätter att spåra släktingar till Carl von Linné senare.

Min barndomskommun. Vet inte vilket år det är, men det ser väldigt platt och välordnat ut. Området måste vara nybyggt. (bild från herrmattsslakt.se)

Burestenen i Skokloster. Min farbror Matts har spårat vår släkt till den mytomspunna Buresläkten.

Måhlare Elisabeth, som blev anklagad, 60 år gammal och gåendes med käpp, och dömd till döden för häxeri 1674, erkände sig skyldig när hon stod inför avrättningen. Hon fick då nattvarden innan dödsdomen verkställdes. Hon blev halshuggen och därefter bränd på bål.

I hennes försvarstal pekade hon på att hon inte kunde vara så ond, hon hade ju två söner som hon uppfostrat och hjälpt till att bli präster. Svaret hon fick var att ”onda föräldrar kan få goda barn”. 28 barn vittnade mot Elisabeth, varav en sexåring. De beskrev hur hon fört dom till Blåkulla, dansat och kysst Fan själv. Flera påstod att hon sugit blod ur dom. Även flera vuxna vittnar mot henne. I domslutet står att trots att hon inte bekänner, finns så mycket bevis mot henne att man både efter Guds och värdslig lag, måste döma henne till döden genom halshuggning och bränning på bål.